Viktigt erkännande

Ja, det är väl lika bra att jag erkänner. Jag shoppar på tok för mycket, och för ofta.
Lovar mig själv i princip varje vecka att jag inte ska handla mer inredningsprylar. Och vad händer? Alltid springer jag på något som får det att sjunga i bröstet på mig. Denna veckan har jag träffat på: nya höga zinkkrukor till köksfönstret, tillhörande murgröna på båge, liten vit kruka med grön blomma, en till vit pläd till sofforna (klart att vi ska ha två), bordstabletter och idag kunde jag inte låta bli att köpa en ny hallbänk.

Den vi har i hallen nu är i vitt tyg och det förstår ni väl att så kan man inte ha det när man har tre småbarn.

Bänken och bilden kommer från Nordljus.

Nästa vecka ska jag inte handla någonting, det lovar jag!!

Ljuset i slutet på tunneln.

Puh! Köket byter jag inte ut i första taget. Att byta kök med tre söner hemma är inte att rekommendera, särskilt inte med en händig tvååring som gärna är mitt i bygget och "äpper till".

Nu börjar det iallafall att närma sig färdigt, kaklet ska sättas, fläkten ska på plats, täcklister ska upp och knoppar och hantag ska skruvas på.

Vi fick besök trots allt, i söndags dök goda vänner från Stockholm upp. Supertrevligt (trots att jag inte gillar att ha gäster när det är stökigt), vi grillade, pratade skit och tillbringade 7 timmar på Liseberg med barnen.

Det blommar i min trädgård. Klart att det ska blomma på köksbordet med. De röda rosorna får stanna i rabatten och ägna sig åt att skära sig med huset.

Här kommer en liten försmak på köket.. Mer kommer när det är klart.

Kattungen Cocos flyttade hem till oss i tisdags. Hon är helt ljuvlig och otroligt mysig.

Oj, oj vilket stök.

Jippie!

Igår kväll kom det 389kg kök hem till oss, vilken tur att vi har ett stort vardagsrum för det är rätt många platta paket. Det känns som om det är så mycket att vi inte vet i vilken ände vi ska börja i. Maken tog tag i att montera taklamporna och jag tog stommen till skafferiet. Sen blev jag supertrött av allt stök och fick gå och lägga mig. Ja, ja imorgon är en ny dag och dessutom nästsista innan semestern. Gästerna som skulle dykt upp imorgon kommer som tur var inte..

Så här blev det med lamporna.

Måste passa på att visa min tidskriftssamlare som jag köpt till köket, av någon anledning hamnar alltid alla papper som rör sönerna i köket.

Glad Midsommar på er! *antar att jag kommer ha fullt upp med köket*

Kram Frida.

Tröstshoppat!

Självklart kom inte köket.. Kunde jag väl ha räknat ut, först på onsdag mellan klockan 15-21 levereras det. Sur och grinig är jag, särskilt eftersom vi ska ha gäster över Midsommar. Inte så jätteskoj i byggstöket.

Kylen och frysen kom iallafall. Just nu står de i vardagsrummet (mitt i vägen för allt) och ser vita och fina ut. Det ska bli så skönt att kunna öppna frysen utan att hälften av alla varor ramlar ut.

Maken muttrar nått om att jag är knäpp som tar kort på dem. "- Måste hela världen se dem?!"

Byggstöket fortskrider, kaklet är nerrivet och bardisken har blivit vit. Det ser redan bra mycket ljusare ut i köket.

Var tvungen att trösta mig med en ny kudde och en liten kanna. *sann shopoholic som alltid hittar anledningar*

Underskatta aldrig en kvinna med en plan.

Efter veckor av malade om behovet av en katt har min snälle make insett att enda sättet att få tyst på mig är att köpa en. Han var nog måttligt förtjust i tanken men valde ändå att ge mig glädjen att bli kattägare. Idag hälsade vi på kattungen för att bara "titta" på den. Och självklart blev vi alla (även maken) upp över öronen förälskade i den 10 veckor gamla Birmakattungen. Handpenningen betalades och om två veckor flyttar lillan hem till oss.

Namnförslag än så länge är Svea eller Selma.

/ Lycklig fru med världens snällaste man!

Hopp!

Det är så orättvist livet. Medans jag lullar runt i vardagen och bloggar om något så ytligt som heminredning finns det de som kämpar för sitt liv. När jag skäller på mina pojkar för småsaker finns det föräldrar som inte vill hellre än att deras barn ska vara friska nog att orka busa.


Mina tankar går ofta till nät-vännerna och deras lilla dotter S som har drabbats av en elakartad hjärntumör. S är jämnårig med min minste pojk, men istället för att njuta av försommaren ligger hon på sjukhuset. Runt min hals hänger barncancerfondens Hope-smycke för att påminna mig om hur skört livet är. Det finns inget mer jag önskar S och hennes föräldrar just nu. Hopp.. Hopp om framtiden, hoppet att S överlever och hopp om att livet hamnar på rätt väg snart igen.

Vill du köpa det fina halsbandet och på så sätt ge en gåva till barncancerfonden.

Då kan du göra det här.

Tänk att man kan bli så lycklig av att ha hus!

Jag har blivit med torkvinda!! En sann lycka! För er som har bott i hus länge kanske en torkvinda känns rätt trist. Men för mig som bott i lägenhet hela mitt liv är det stort. Tänk att ha en trädgård att hänga sin tvätt i. Det torkar på ett litet nafs och doftar underbart. *firar med att lägga upp en bild på min tråkiga torkvinda*

Något som gör mig mindre lycklig är färgen på vårt hus. Det skriker i ögonen på mig när jag ser det. Så även om huset är rätt så nymålat MÅSTE vi måla i sommar. Min förhoppning är att vi ska kunna måla alla de mörkare (läs skrikigare) detaljerna och neutralisera det ljusare.



Håll i er nu, här kommer det:

Har ni sett nått värre??

Till min lilla lycka har vi faktiskt ett hus som är ännu skrikigare på andra sidan gatan.

Det ska målas om så fort det bara går!!!

Snäll som jag är visar jag nått fint, för att lugna era stackars ögon. Den här söta blomman kom min mamma med idag. Den kan tydligen bli flera meter hög och blommar med små rosa blommor.

Och, ja jag vet att jag behöver en ny kamera;-). Pratade med min snälla far om att jag behöver en för bloggbilderna (barnen är inte så noga;-)) så jag ska få låna en av honom...

Olivers rum.

Oliver är familjens lillpojke, han är körsbäret på glassen och följaktligen lagom borskämd och älskad av alla. Han har fått nöja sig med sina bröders avlagda kläder och möbler. Det enda jag kostade på honom i det nya rummet var ett litet bord och två stolar. De gamla vi hade var sen jag var liten hade inte klarat av ett barn till.

Överkastet med elefanter hade jag när jag var liten.

Stökigt blir det!