Min önskelista!

Sitter och filar på vad jag vill att min syster ska få köpa med sig hem från USA till jul.

I den första butiken har jag hittat det här:

Alla bilderna är lånade från Target

Jag kan säkerligen hitta mycket fler fina saker, men det är kanske meningen att hon ska få plats med packning till sig och familjen.. Längtar något så otroligt mycket efter att få träffa henne.

Höstlov...

Hösten är här, barnen plågar katten och jag är hösttrött..

Längtar efter Julen..

Jag har gett mig på handarbetet igen. En julgransmatta i filt blev det denna gången. Det var Mia som har den fina bloggen Hem och Lycka som jag härmade. Tack Vännen!

När jag ändå var i farten sydde jag små hjärtan som ska få hänga i granen.

Hinner inte blogga mer. Sönerna river snart hemmet i sin jakt på frukost. Ha en bra dag!

Kram Frida

Höstrusk, snorungar och allmänt peckleri.

Tror att det är dags att ni får lära er vår familjs favoritord. Det används flitigt och ofta av alla i familjen, för det mesta med glimten i ögat.

Peckleri [ pe:ckler'i] , peckligt, peckliga. Jobbigt, stökigt, busigt och allt det där man måste göra men inte har lust med.

Ex. - Alex, måste du vara så pecklig? I detta sammanhang; -Måste du retas,busa, kleta, springa runt som en galning?

Ex. Peckleri, peckle´ra, varje da´! Soundtracket i vår familj, kan nynnas i nästan alla sammanhang.

Ex. Allmänt peckligt, en eftermiddag som denna. Regnet vräker ner, minstingen ska INTE sitta i vagnen (trotsåldern, peckligt värre), middags insperation= noll, hemmet stökigt och mamman galet trött.

Alltså: allmänt peckligt..

Diska är något mindre peckligt med ny diskmedelsflaska från Cultdesign.

/ Trötta kramar från utarbetade supermorsan...

Svärmors handarbete.

Jag har gett mig, liksom många andra bloggare, på att börja virka. Inga stora projekt, det första var en grytlapp som slutade som en mössa åt katten. Det andra var en filt som blev en halsduk som jag aldrig kommer att använda. Men, men jag lär mig!

Min älskade svärmor försökte få mig till att inte alls börja. Hon menade på att jag inte skulle få något gjort här hemma och att jag skulle vara vaken halva nätterna för att virka. Istället erbjöd hon mig hennes eget virkade överkast. Och när jag fick det förstår jag vad hon pratade om, hon har lagt ner över ett år på att göra det. Ett så otroligt jobb! Tror att garnet kan kallas för tråd och inte en maska är på fel stället!

Så fint kommer jag aldrig ha tålamod att göra och jag är otroligt tacksam att jag fått glädjen att ta hand om hennes arbete.

Party, Party!!

Är så trött att ögonen går i kors men vill ändå tacka för alla gratulationer! Man behöver klappar på axlarna ibland.

Partyt var en hit! Jage, tacos, limbo, godis, dansstopp, chips, mörkergömme, dickapaus, pantgömme och en och annan bula. Så här fint var det innan gästerna kom:

( snälla som ni är lägger ni självklart inte märke till kletet på altandörren,

och kastanjen mitt på golvet)

En kort stund senare såg det ut så här:

Lilla maken och jag avnjöt våra tacos i vad vi tyckte var lugn och ro. Att tio barn hade disco på övervåningen störde oss inte. *japp, det är kört, vi är miljöskadade*

Sova sova, säng säng säng. Upp till jobbet klockan fem imorgon! Stort tack än en gång, och ett jättegrattis till alla föräldrar som har barn som fyller år! Ni är tillräckligt bra precis som ni är!

Hipp Hurra! Jag har överlevt 9 år som mamma!

Det var ett tag sen jag skrev något här.

Helt ofrivilligt faktiskt, jag fastnade i tuggummit som kallas småbarnsliv. Ibland känns det som om man är en katt som springer efter sin svans. Man ägnar all sin tid åt att torka näsor, uppfostra och älska små pojkar, torka klet från golvet, plocka undan, skälla lite (eller alltsom oftast ganska mycket), plocka undan, plocka in och ur tvättmaskiner och diskmaskiner, torka näsor och mer klet från golvet. Och när man är klar är det bara att börja om igen.

I måndags är det nio år sen jag blev mamma. Visst hade det varit bra om man som förälder hade blivit firad på barnens födelsedagar. Frukost på sängen, ett fint paket och en stor klapp på axeln. Och någon som hyllar en för att man klarat det i hela 1, 9 eller 28 år. Kan inte det stå med i Svearikes lag?

Älskade stora pojken ska ha party imorgon. Ett kvällsparty med lika många tjejer som killar och bortlånade småsyskon. Lilla maken och jag ska agera servicepersonal och vara så gott som osynliga. Men först ska jag se till att varenda unge har koll på att man inte dricker läsk i vita sofforna!

Lite firad blev jag på födelsedagen iallafall. Farmor kom med en orkidé som får pryda skänken i vardagsrummet. Den piggar upp! Det var så länge sen mina orkidéer blommade att jag nästan glömt hur fina de är.

Lika bra att lägga sig i tid idag, jag lär behöva alla krafter jag kan få imorgon..

Trevlig helg önskar jag er alla! Bloggen känns som ett andningshål från småbarnsträsket,en chans att se och göra något annat utan att behöva lämna huset. Och när det är för rörigt här hemma kan jag gå in och titta på bilderna i min egen blogg och se att hemmet under allt klet och tvätt är riktigt hemtrevligt. Kram Frida