Mitt minsta barn fyller två år nästa vecka. Han är en underbar liten buse med glimten i ögat. Otroligt händig är han, bär runt på katten, häller upp mjölk över hela köksbordet, bär ner möbler från övervåningen och hjälper till med allt som behövs.
Men vart tog tiden vägen? Förr två år sen vaggade jag runt som en anka och trodde att han aldrig skulle komma ut. Jag hann ju inte med att njuta ordentligt...
Vi har fått tillbaka sönernas vagga som varit utlånad, den fick mig att bli glansig i ögonen, pirrig i äggstockarna och lätt bebissugen. Ända tills sönerna flög ihop så hårtussarna rök och jag insåg att vi har mer än vår beskärda del av lycka i form av barn hemma. Men jag kan inte låta bli att leta fram en bild på vaggan och drömma om små älskingar som susar i den, barnbarn nästa gång..
4 kommentarer:
Åhh...
Fick likadana känslor i julas. Man blir nästan fnittrig och kär i något som inte ens finns. Nu är jag i vecka 26 å längtar som ett tok tills dagen d. Men det blir vårt tredje å troligtvis sista. En liten flicka blir det, fnitter...
verkligen en vacker vagga du visar upp. :D
Pirrar i äggstockarna... hi, hi.. det var kul!
Det är klart att man kan längta ibland... jag skulle vilja ha en liten tös! Mannen säger tvärstopp... och det gör jag med n'är killarna bråkar som värst;-)
Underbar vagga!
Vilken urgullig vagga! Jag fick min tredje kille för tre månader sedan och det är såå mysigt! Försöker kombinera jobb och bebis, driver en internetbutik som säljer inredning. Gå gärna in och kolla! www.inneonline.se
Mvh Malin
Skicka en kommentar