Underskatta aldrig en kvinna med en plan.

Efter veckor av malade om behovet av en katt har min snälle make insett att enda sättet att få tyst på mig är att köpa en. Han var nog måttligt förtjust i tanken men valde ändå att ge mig glädjen att bli kattägare. Idag hälsade vi på kattungen för att bara "titta" på den. Och självklart blev vi alla (även maken) upp över öronen förälskade i den 10 veckor gamla Birmakattungen. Handpenningen betalades och om två veckor flyttar lillan hem till oss.

Namnförslag än så länge är Svea eller Selma.

/ Lycklig fru med världens snällaste man!

Hopp!

Det är så orättvist livet. Medans jag lullar runt i vardagen och bloggar om något så ytligt som heminredning finns det de som kämpar för sitt liv. När jag skäller på mina pojkar för småsaker finns det föräldrar som inte vill hellre än att deras barn ska vara friska nog att orka busa.


Mina tankar går ofta till nät-vännerna och deras lilla dotter S som har drabbats av en elakartad hjärntumör. S är jämnårig med min minste pojk, men istället för att njuta av försommaren ligger hon på sjukhuset. Runt min hals hänger barncancerfondens Hope-smycke för att påminna mig om hur skört livet är. Det finns inget mer jag önskar S och hennes föräldrar just nu. Hopp.. Hopp om framtiden, hoppet att S överlever och hopp om att livet hamnar på rätt väg snart igen.

Vill du köpa det fina halsbandet och på så sätt ge en gåva till barncancerfonden.

Då kan du göra det här.

Tänk att man kan bli så lycklig av att ha hus!

Jag har blivit med torkvinda!! En sann lycka! För er som har bott i hus länge kanske en torkvinda känns rätt trist. Men för mig som bott i lägenhet hela mitt liv är det stort. Tänk att ha en trädgård att hänga sin tvätt i. Det torkar på ett litet nafs och doftar underbart. *firar med att lägga upp en bild på min tråkiga torkvinda*

Något som gör mig mindre lycklig är färgen på vårt hus. Det skriker i ögonen på mig när jag ser det. Så även om huset är rätt så nymålat MÅSTE vi måla i sommar. Min förhoppning är att vi ska kunna måla alla de mörkare (läs skrikigare) detaljerna och neutralisera det ljusare.



Håll i er nu, här kommer det:

Har ni sett nått värre??

Till min lilla lycka har vi faktiskt ett hus som är ännu skrikigare på andra sidan gatan.

Det ska målas om så fort det bara går!!!

Snäll som jag är visar jag nått fint, för att lugna era stackars ögon. Den här söta blomman kom min mamma med idag. Den kan tydligen bli flera meter hög och blommar med små rosa blommor.

Och, ja jag vet att jag behöver en ny kamera;-). Pratade med min snälla far om att jag behöver en för bloggbilderna (barnen är inte så noga;-)) så jag ska få låna en av honom...

Olivers rum.

Oliver är familjens lillpojke, han är körsbäret på glassen och följaktligen lagom borskämd och älskad av alla. Han har fått nöja sig med sina bröders avlagda kläder och möbler. Det enda jag kostade på honom i det nya rummet var ett litet bord och två stolar. De gamla vi hade var sen jag var liten hade inte klarat av ett barn till.

Överkastet med elefanter hade jag när jag var liten.

Stökigt blir det!