Från och med igår har jag slutat att vara en av de avskydda och föraktade. En av dem som man rynkar på näsan när de går förbi och som man undrar om det finns någon hemma däruppe.
Ja, ni vet vilka jag menar, rökarna. Skäms faktiskt för att erkänna att jag har varit (ja, för jag tänker aldrig börja igen) en illaluktande rökare. Maken och jag är peppade till tusen, vi SKA inte röka. Och det går bra, över alla förväntningar faktiskt.
Det är bara det att livet på något knäppt sätt känns så mycket tråkigare. Är jag sur kan jag inte ta en cigg och låta det sura försvinna när den är slut, inga mer små micropauser från livet och inga mer festciggaretter för att fira stort som smått.
Jag peppar mig själv allt vad det går och nynnar i huvudet " -Jag ska köpa
kuddar för pengarna" i bästa Mikael Rickfors-anda. Jag har rökt för nästan 350:- i veckan *galet jag vet*, och nu ska jag glatt se till att jag så länge röksuget är kvar shoppar upp dem på helt livsnödvändiga och underbara saker som kuddar och annat piffigt.
Först av allt tror jag att jag ska köpa en sån här fin:

Greengate-kudde fån Syster Lycklig
Och nästa vecka får det bli en sån här:

Också den från Syster Lycklig
Visst är jag duktig! *Klappar mig själv på axeln*