Det är tidig morgon och vårt hus är alldeles tyst, jag har smugit upp och nu sitter jag med katten i knät, kaffet bredvid och njuter så mycket det bara går av tystnaden.
När jag klev upp låg minstingen kvar med huvudet på min kudde och benen tvärs över sin egen för att avsluta med fötterna mitt framför makens näsa.
Ibland när det är så här tyst kan jag ana hur mycket jag kommer att sakna de här stökiga småbarnsåren när de är över.




Nu hör jag små steg från övervåningen! Dags att pussa den som är vaken godmorgon och cykla till jobbet.
Hoppas ni får en härlig lördag!
( bara två veckor kvar tills det är första advent)
Frida