Bara bilder...

Och yttepyttelite text.

Tjuvstartat påsken..

Stålhjärta att klä med grönt.

Vem vill inte ha en saltfågel?!

10:- på loppis.

Kram och trevlig helg!

/ Frida

Kraschlandning i verkligheten.

Lilla maken och jag har lämnat hemmet i morföräldrarnas ömma vård *tack så mycket!!* och fått lov att varva ner i en hel helg... Fatta att det var galet skönt!

Har mest slappat men ändå hunnit med att shoppa både på stan och på loppis. Tänk att man kan sega ner sig så på en helg. Vi har verkligen gjort så lite som möjligt och minsta lilla arbetsinsats *typ gå ut och äta frukost* har belönats med rent och skärt slapperi. Tre böcker har jag hunnit mumsa i mig. Det var länge jag fått möjligheten att sträckläsa en bok (inte sen jag var tonåring tror jag) och attans vad härligt det var.

När vi kom hem igen möttes vi av något trötta morföräldrar och söta men ack så högljudda pojkar. Ett tag funderade vi allvarligt på att vända igen men nu sover gossarna och livet känns som vanligt. Härligt högljutt, rörigt och alldeles underbart..

Min nya garnkorg, en näverkorg som sprayats vit.

Sprang på ett otroligt citat i en av böckerna jag läste.

"Det finns bara två sätt att se på livet.

Som om ingenting är ett mirakel.

Eller som om allt är ett mirakel"

Albert Einstein

Det ska jag skriva på nån av mina väggar en dag när andan faller på.

Kram Frida

Årets första lök.

Det finns hopp om en vår. En med ljumma vindar, fågelsång och sol som får ögonlocken att bli härligt gulorange när man blundar.

I år finns det dessutom små rara lökar som tittar upp i våra rabatter. Förra våren var den första som husägare och jag gick otåligt och väntade på att få reda på vad som gömmde sig i myllan.

Tji fick jag! Det enda som kom upp var kirskål, inte en enda liten snödroppe, påsklilja, krokus eller något som ens liknade en vårblomma. En enda ynka liten tulpan kom det, bakom garaget, och självklart så skar den sig med vårt grälligt aprikosa hus.

I år kommer det iallafall att komma upp både det ena och det andra:-)

Kram Frida

Kan man ha för många skåp?

Det kan man om man frågar lilla maken.
Och frågar man bästa väninnans man så kan man det helt klart!
*själv kommer jag att sluta som en tokig tant med huset fullt av skåp och bara smala gångar att gå på*

Det var storrensning hemma hos bästa vännen och hon hade ett skåp som hennes make absolut tyckte var över. Det fick flytta hem till mig, trots att jag inte har en bestämd plats att ställa det på och trots att min make skakade bekymrat på huvdet. Men man kan ju inte bara lämna ett så sött litet skåp åt sitt öde!

Just nu står det i vardagsrummet och sönerna använder det som fängelse.

Tack älskade Jennie för det fina skåpet! Och oroa dig inte maken kommer över det;-)!

Har ni märkt att våren är på väg? Jag har en snödroppe som nästan slagit ut i trädgården och det är ljust när man lagar middag! Härligt!

Kram Frida