Mätt..

Jag är inredningsmätt. Därav den långa frånvaron.
Känner mig som om jag ätit för mycket smågodis och står i en karamellbutik..


Det är liksom inte så viktigt att ändra och förnya. Jag är belåten.
Så vad gör man med en inredningsblogg om man knappast inreder?
Lägger ner? Eller ändrar om? Gör det till en fyrabarnsmammas feelgood funderingar.
För sådana har jag ju..

Helst vill jag ägna dagarna åt att bita Gustav i tjocka kinderna och fascineras av hur han kan lukta pillinaveln bakom öronen.

Och appropå godis...
Det kan man väl inte få för mycket av!

/Frida

Hemma hos!

När det väl är städat hemma hos oss gäller det att vara snabb som tusan med kameran.
Jag har så gott som gett upp min strävan att ha det tipptop hemma hela tiden.
Visserligen ser det till att jag aldrig har tråkigt (Det är som ett hamsterhjul) men jag har klurat ut att det optimala är att ha lite prylar framme. Så slipper jag bli så rackarns grinig på de rara små gossarna för att de rör sig i hemmet, för att inte tala om hur jag blir när de stackarna plockar fram minsta leksak...

Tar igen mig för fullt i solen och värmen just nu!
Hinner inte ens märka av stöket inomhus, utan ligger stilla på en filt i skuggan
med Gustav och lyssnar på när pojkarna leker.

Hoppas ni njuter allt vad ni kan!
Och kom ihåg,
för att hamsterhjulet ska snurra krävs det att man springer.

Kramar Frida

Min bästa tid är nu!

Förra våren hittade mamma och jag en bonad på loppis.
Men världens bästa text på.
Jag kan fantisera i evighet och undra vem kvinnan som gjorde den var
och vad hon satt och tänkte när hon sydde.

Bonaden fick följa med mig hem ett tag och blev för en stund förvandlad till ett kuddfodral.
Nu bor den på mammas vägg och pryder sin plats.

Mamma, och pappa såklart har varit föräldrar i 31 år i år och nu är det snart dags för
dem att få bo själva när minsta systern flyttar hemifrån.
Alla år de fått sätta någon annans intressen före sina egna är snart till ända och jag vet att de kommer att njuta till fullo av sin nya tillvaro.
Tycker de att det blir tomt kan de alltid så låna tre små rara gossar
*nummer fyra håller jag hårt i ett tag till*

Deras bästa tid kommer nu, liksom min bästa tid är just nu.

Hur trött jag än må vara och hur stökigt det än är.
Hur många strumpor jag måste vika, och blöjor jag måste byta och
hur många gånger jag måste gräla med maken om vem som är tröttast.
Hur många gånger jag måste hindra små retstickor från att slå ihjäl varann,hur mycket bebiskräks man kan få mellan brösten och hur många liter mjölk jag måste bära hem.

Min bästa tid är nu och jag är tacksam för livet precis som det är.

/ Frida

Ett litet livstecken!

Jag är så inne i bebisbubblan att jag alldeles glömt bort min stackars blogg..

Tack så hemskt mycket för alla gratulationer!

Lilla G är precis så underbar som hans bröder var när de var små.
Just nu är de stora bröderna galet högljuda
och stundtals vill jag sälja dem på blocket.
*En fas jag brukar gå igenom varje gång jag får bebis,
lovar att jag inte säljer dem på riktigt*

På inredningsfronten intet nytt!
Inget som är värt att visa upp. Kräksdukar lite varstans, galet färgglada bebisleksaker och allmänt stök är inte riktigt värt att fotografera..

Så ni får se sötnosen när han blir badad i handfatet tills inredningslustan faller på igen..

Trötta kramar!
Frida