Hipp Hurra! Jag har överlevt 9 år som mamma!

Det var ett tag sen jag skrev något här.

Helt ofrivilligt faktiskt, jag fastnade i tuggummit som kallas småbarnsliv. Ibland känns det som om man är en katt som springer efter sin svans. Man ägnar all sin tid åt att torka näsor, uppfostra och älska små pojkar, torka klet från golvet, plocka undan, skälla lite (eller alltsom oftast ganska mycket), plocka undan, plocka in och ur tvättmaskiner och diskmaskiner, torka näsor och mer klet från golvet. Och när man är klar är det bara att börja om igen.

I måndags är det nio år sen jag blev mamma. Visst hade det varit bra om man som förälder hade blivit firad på barnens födelsedagar. Frukost på sängen, ett fint paket och en stor klapp på axeln. Och någon som hyllar en för att man klarat det i hela 1, 9 eller 28 år. Kan inte det stå med i Svearikes lag?

Älskade stora pojken ska ha party imorgon. Ett kvällsparty med lika många tjejer som killar och bortlånade småsyskon. Lilla maken och jag ska agera servicepersonal och vara så gott som osynliga. Men först ska jag se till att varenda unge har koll på att man inte dricker läsk i vita sofforna!

Lite firad blev jag på födelsedagen iallafall. Farmor kom med en orkidé som får pryda skänken i vardagsrummet. Den piggar upp! Det var så länge sen mina orkidéer blommade att jag nästan glömt hur fina de är.

Lika bra att lägga sig i tid idag, jag lär behöva alla krafter jag kan få imorgon..

Trevlig helg önskar jag er alla! Bloggen känns som ett andningshål från småbarnsträsket,en chans att se och göra något annat utan att behöva lämna huset. Och när det är för rörigt här hemma kan jag gå in och titta på bilderna i min egen blogg och se att hemmet under allt klet och tvätt är riktigt hemtrevligt. Kram Frida